Krönika: Vad gör det för skillnad om musiker finns i hela landet?

När jag fick förfrågan om att skriva den här krönikan så var ämnet ganska självklart. Musikbransch utanför storstadsregionerna, är det möjligt, hur gör man, vilka svårigheter finns och finns det några fördelar som man faktiskt kan dra nytta av?

Jag har egentligen två ingångar i detta ämne. För det första är jag vd för ett utvecklingsbolag inom musikbranschen i Norrbotten, ganska långt från storstadsregionerna, för det andra är jag också själv musiker och låtskrivare det vill säga en del av den bransch som mitt företag har som uppdrag att stötta.

Utvecklingsbolaget, BD Pop, ägs av region Norrbotten och åtta av länets kommuner. Vi finns till för att det traditionellt industritunga Norrbotten behöver förändra och utveckla sin arbetsmarknad. Ungdomar flyttar från regionen och kreativa människor söker sig till platser där de får möjlighet att få utlopp för sin kreativitet. Kulturella och kreativa näringar, det vill säga skapande, idéer och tjänstesektor behöver växa när traditionella näringar som gruva och skog automatiseras och färre människor behövs i dessa sektorer. Dessutom vet alla idag att ett samhälle behöver mångfald på alla plan för att vara attraktivt, en plats där människor vill bo och verka. Vårt uppdrag är väldigt tydligt formulerat, bygg en musikbransch!

Min andra ingång är att jag som musiker och låtskrivare både ser möjligheter och svårigheter med att verka utanför framförallt Stockholmsregionen. Visst är det så att det är svårare med möten varje dag, att man kan missa möjligheter som dyker upp med kort varsel och att man inte har samma antal scener, speltillfällen och publikunderlag som finns i de mest tätbefolkade områdena i Sverige, men! En plats utanför detta kan också skapa möjligheter. Om människor samarbetar och det finns infrastruktur, tjänster och möjligheter så kan kreativa nätverk bildas som inte kan matchas på platser där affärsmöjligheter och business är de starkaste drivkrafterna. Jag vill med detta absolut inte antyda att det i storstadsregionerna bara är ekonomisk vinning som styr konstnärers vardag, snarare lyfta en möjlighet för oss i ”periferin”. Om platsen, prylarna och människorna finns så kan vår gemensamma kreativitet och vårt samarbete göra att vi känner oss inkluderade, efterfrågade och delaktiga i något vi inte kan göra någon annanstans. Lyckas vi skapa dessa möjligheter och erbjuda dessa förutsättningar så kommer människor med glädje att bo i alla delar av vårt land.

När en region och/eller en kommun säger att kultur eller kulturella och kreativa näringar är viktigt och en prioriterad verksamhet hör man ganska snabbt om de verkligen menar och har förstått vad det uttalandet innebär. Vill de visa upp verksamheter på hemmaplan för att bocka av mål i kommunala handlingsplaner eller vill de att människor faktiskt ska kunna bedriva verksamhet och förtjäna sitt levebröd på sin konst, sin musik eller sina föreställningar? Som ansvarig för ett utvecklingsbolag med uppdrag att stimulera branschutveckling och marknadsföra en region som en attraktiv plats att leva på så är helt klart perspektivet att verksamheter måste kunna tjäna pengar viktigt.

Det finns flera organisationer som stöttar hobbyverksamhet och ger människor möjlighet att utöva sin musikalitet, det är jätteviktigt och skapar grund och möjlighet för ett eventuellt nästa steg, när hobbyn ska gå över till en professionell verksamhet – när jag som musiker väljer att våga lägga min försörjning i händerna på det jag skapar. Kortsiktiga stöd för enskilda arrangemang ger sällan ett resultat i dessa fall. Kontinuitet och en rejäl envishet krävs för att få något att lyckas och då måste kommungränsen suddas ut. Det är inte vad jag gör hemma som är det viktiga utan vad jag gör i resten av världen och samtidigt representerar hemmet som kommer ge framgångar både för mig själv som för den plats som stöttar min verksamhet. De kommuner och platser som inser och förstår detta perspektiv kommer vara de som lyckas i sina satsningar.

Jag hoppas att fler regioner utanför våra storstadsområden ska se bildkonstnärer, musiker, dansare, författare och alla kreativt skapande människor som en möjlighet i sin utveckling. Se möjligheterna i en mångfacetterad arbetsmarknad där man kan ha sin bas var som helst i landet samtidigt som man arbetar för att nå ut till människor över hela världen. Jag tror inte att branscher behöver ha ETT centrum, idag finns alla möjligheter till kommunikation och samarbeten oavsett om man befinner sig i Karesuando eller i Los Angeles och musikaliska mästerverk kan skapas var som helst!

Pär Soini

vd BD Pop, musiker och låtskrivare

_____________________________________________________________________________

Krönikor om konstnärers villkor – personliga reflektioner

För att bredda bilden av de utmaningar och möjligheter professionella konstnärer står inför i Sverige idag vill vi i Konstnärspolitiska utredningen lyfta fram personliga berättelser och iakttagelser om konstnärers villkor på vår webbplats. Berättelserna i form av krönikor kommer från verksamma konstnärer och från aktörer runt omkring konstnärerna. Vi hoppas att detta kan vara en grund för vidare reflektioner för oss, och för alla ni som följer utredningens arbete. Vilka reflektioner gör du när du läser texterna? Finns det fler perspektiv som är bra att vi har med oss? Dela gärna med dig på twitter eller mejla oss. Vi vill understryka att texterna speglar författarnas egna åsikter.

Publicerade krönikor