Medskick från Bildupphovsrätt i Sverige

Den 24 oktober 2017 träffade utredningen Bildupphovsrätt i Sverige. Bildupphovsrätt är bildad av konstnärer och har som huvudsaklig uppgift att samla in ersättning för bildupphovspersoners räkning när deras verk används i olika sammanhang. Varje år går cirka 70 miljoner kronor till de som arbetar med att skapa verken. Bildupphovsrätt representerar cirka 9 000 direktansluta upphovspersoner i Sverige samt organisationerna KRO/KIF, Svenska Fotografers Förbund, Svenska Tecknare, Journalistförbundet och Svenska konstnärsförbundet samt Bildleverantörernas Förening, BLF.

Bildupphovsrätt fördelar också den individuella visningsersättning (IV) som betalas till bild- och formkonstnärer för att deras verk i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används på något annat allmännyttigt sätt. Ersättningen regleras i grunden av en förordning utfärdad av regeringen och ersättningen finansieras av ett årligt statligt anslag.

Samtalet utgick från de frågor utredningen ställer till samtliga intressenter och därtill några frågor som är mer specifikt inriktade på verksamheten vid Bildupphovsrätt i Sverige (se nedan).

Några av de medskick vi fick från mötet var:

  • Flera av de offentliga ersättningsordningar som finns i dag infördes i slutet av 1990-talet. Det gäller till exempel följrätten 1996 och den nuvarande IV-ersättningen 1997. Ofta hade idéerna redan uppstått och formulerats av konstnärerna och deras företrädare, det som behövdes var en politisk vilja att genomföra dem. Bildupphovsrätt bildades 1989 med uppdrag att skapa en organisatorisk bas för konstnärspolitiska reformer med inriktning mot insamling och fördelning av ersättningar grundade i upphovsrätt och under 1990-talet föll de flesta pusselbitarna på plats.

 

  • Ett förslag om en fond för unga konstnärer från en statlig utredning 1997 förverkligades däremot inte. Förslaget innebar att konsthandeln skulle betala en avgift på fem procent på försäljningen av konst som ligger utanför följerätten. Konst- och auktionshandeln förenades i ett kraftigt motstånd mot förslaget som ansågs förödande för branschen och förslaget lades därför inte fram till riksdagen. I Norge finns dock ett väl fungerande avgifts­system som bör kunna fungera även i Sverige.

 

  • IV-ersättningen har utformats med de litterära upphovsmännens biblioteksersättning som förebild. Biblioteksersättningen har två delar: en del som fördelas till upphovsmännen enligt en objektiv beräkningsmodell och en del som kan sökas av berörda konstnärer och bedömas subjektivt utifrån kompetens och kvalitet. För bild-och formkonstnärerna finns den sistnämnda modellen att tillgå inom ramen för Bildkonstnärsfondens verksamhet, medan den förstnämnda modellen motsvaras av den IV-ersättning som Bildupphovsrätt alltså fördelar.

 

  • Även om IV-ersättningen i grunden är reglerad och finansierad av staten är det Bildupphovsrätt som utformar de närmare principerna för fördelningen av ersättningen. Det poängsystem som används gynnar konstnärer med en lång yrkesverksamhet. En effekt av poängsystemet är att kvinnliga konstnärer får en mindre del av ersättningsbeloppen eftersom dessa traditionellt inte har efterfrågats i lika hög grad som sina manliga kollegor vid inköp av bildkonst till offentliga instanser. Skillnaden mellan könen har dock minskat i och med att yngre kvinnliga bild- och formkonstnärer efterfrågas i större omfattning och då minskar också skillnaden i uttag av IV-ersättning. Fortfarande är det dock en märkbar differens mellan manliga och kvinnliga bild- och formkonstnärer och Bildupphovsrätt utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas.

 

  • Det statliga anslaget till IV-ersättningen har höjts en del under senare år, men inte i samma takt som biblioteksersättningen. En skillnad mellan systemen är att de litterära upphovsmännen har en förhandlingsrätt kopplad till biblioteksersättningen, vilket bildkonstupphovsmännen inte har. Bildupphovsrätt har däremot numera en årlig sammankomst med Kulturdeparmentet då organisationens budgetunderlag läggs fram och diskuteras. Skillnaden är tydlig genom att författarnas kan begära medling vilket alltid resulterar i en ökad ersättning medan bildkonsntärerna får nöja sig med departementets bedömning. Det högsta mottagbara årliga ersättningsbeloppet för en bildkonstnär är i dag 42 000 kronor. Enligt Bildupphovsrätt är det rimligt att anslaget höjs så att det högsta beloppet i stället blir 55 000 kronor.

 

  • Unga bildkonstnärer har ofta svårt att uppnå en marknadsposition och försörja sig på sitt konstnärliga arbete. Ofta kan det dröja till 40-årsåldern innan de etablerar sig. Ersättningar för utfört arbete i samband med utställningar är alldeles för dåliga (MU-avtalet). Digitaliseringen innebär att stora mängder pengar undandras från konstnärerna och i stället hamnar hos de multinationella företag som står bakom de dominerande plattformarna Google, Youtube och Facebook.

 

  • Digitaliseringen har också inneburit att Bildupphovsrätt hamnat i konflikt med Wikimedia, som publicerade foton på offentligt ägda konstverk i utemiljöer utan att betala någon ersättning till upphovsmännen. Bildupphovsrätt erbjuder kommuner, myndigheter och andra berörda organ bildlicenser som innebär att en avgift betalas och därmed regleras också hur fotona kan användas. Konflikten med Wikimedia har avgjorts dels i ett beslut av Högsta domstolen 2016, dels i en dom från tingsrätten 2017. Sammantaget innebär detta att Bildupphovsrätt fått rätt gentemot Wikimedia, men också att det klargjorts att inte heller privatpersoner kan lagligt lägga upp bilder i sociala medier på offentlig utomhuskonst utan att betala en avgift. Detta är en effekt av nuvarande upphovsrättslagstiftning och Bildupphovsrätt har framfört att lagen bör ses över för att tydliggöra att privatpersoner ska ha möjlighet att lägga upp foton på en egen sida i sociala medier. Detta bör då kombineras med att de sociala mediekanalerna betalar ersättning till upphovsmännen via en kollektivavtalsordning.

De frågor som var inriktade på Bildupphovsrätt var följande:

  • Hur bedriver Bildupphovsrätt sitt arbete med IV-ersättningen? Vilka erfarenheter finns att förmedla och vilka eventuella behov till förändringar finns?
  • Vilka upphovsrättsliga frågor uppfattar Bildupphovsrätt som mest angelägna? Vilka frågor behöver lösas genom ändringar i URL och vilka frågor kan hanteras inom gällande lagar?
  • Hur ser Bildupphovsrätt på debatten efter domen mot Wikimedia?
  • Vad skulle vara den viktigaste åtgärden utredningen kan föreslå?

Med på mötet var:

  • Mats Lindberg, VD Bildupphovsrätt i Sverige
  • Göran Blomberg, Anna Eineborg och Helene Larsson från Konstnärspolitiska utredningen