Medskick från Konstpool AB och Artplatform AB

Den 22 maj träffade utredningen Ragna Berlin, VD för Konstpool AB, och Åsa-Viktoria Wihlborg, VD för Artplatform AB.

Konstpool AB samlar utlysningar av offentliga uppdrag, stipendier, residens, tjänster, utställningsmöjligheter, och så vidare på bild- och formområdet och har utvecklat ett ansökningssystem som ska förenkla processen för den som gör utlysningen, för den som ansöker och för de som bedömer. Företagets betalande kunder är myndigheter, stiftelser, föreningar och privata aktörer som gör utlysningar. Konstnärerna har gratis tillgång till utlysningarna och behöver registera sig för att ansöka. Företaget ger råd och vägledning.

Artplatform AB erbjuder stöd vid produktion och projektledning av platsspecifika konstverk, besiktning och skötsel av konstverk, rådgivning vid inköp av lösa konstverk och kan fungera som kontaktyta med berörda konstnärer. Företagets betalande kunder är myndigheter och privata aktörer.
Samtalet utgick från de frågor utredningen ställer till samtliga intressenter.

Några av de medskick vi fick från de båda företagen var:

  • Kultursamverkansmodellen, med utarbetandet av regionala kulturplaner, har vitaliserat konstbranschen. De politiska processerna har öppnats upp, liksom medvetenheten om den så kallade 1-procentsregeln för investeringar i offentlig konst. De offentliga investeringarna i infrastruktur och byggprojekt har ökat, vilket ökar efterfrågan på konst som i sin tur ställer krav på organisationer med konstnärlig kompetens.

 

  • En viktig förändring inom bildkonsten jämfört med för tjugo år sedan är ett större intresse för att agera konstnärligt i den offentliga och semioffentliga miljön. Beställarna ställer krav på byggbranschen att ta ansvar för social och miljömässig hållbarhet där även konstnärlig gestaltning bör ingå.

 

  • Upphandling av konst kräver kompetens av upphandlaren om hur detta kan genomföras anpassat till konstens speciella förutsättningar. Båda företagen har som affärsidé att förmedla och underlätta kontakter mellan konstnärer och upphandlande beställare. I verksamheterna ingår också att vara en brygga mellan kultur- och samhällsbyggnadskontoren i kommunala förvaltningar och mellan konsthandläggare och upphandlingsavdelningen hos myndigheter över lag.

 

  • Det finns behov, enligt ArtPlatform, av en standardiserad process, till stöd för beställare, medverkande konsulter, entreprenörer och konstnärer vid investeringar i samhället somomfattar offentlig konst. För att förbättra processerna vid inköp av offentlig konst måste förvaltningarna kommunicera bättre än de oftast gör.

 

  • Vid offentlig upphandling av konst finns det flera skäl som, enligt Konstpool, talar för öppna utlysningar (open calls) bland annat att konstnärer, oavsett bostadsort får möjlighet att konkurrera om uppdragen och att en formaliserad process ger större möjlighet till armslängds avstånd i framförallt små förvaltningar. Öppen upphandling som följer de grundläggande principerna i lagen om offentlig upphandling (LOU) ändrar inte möjligheten att ställa krav på konstnärlig kompetens och verkshöjd eller att handla upp till ett fast förutbestämt pris enligt nuvarande praxis. De ekonomiska förutsättningarna offentliggörs och alla kan se vilka uppdragsgivare som erbjuder rimliga förutsättningar.

 

  • Öppna utlysningar används ofta inte på statlig nivå. I flera fall har sådana direktupphandlingar också överklagats. När öppna utlysningar används av statliga myndigheter/bolag följer de i vissa fall, enligt Konstpool, inte fullt ut regelverket för offentliga upphandlingar.

 

  • Vilken effekt digitaliseringen har haft på bild- och formområdet är en stor fråga. Det finns flera positiva effekter, som att den skapat ökad öppenhet och gjort det möjligt för konstnärer i hela landet att marknadsföra sig.

 

  • Vid översyn av bidragssystemen och inköpspolicy behövs en analys av hela sektorn och hur befintliga och nya bidrag påverkar alla medverkande aktörer. Som exempel kan lämnas att när Statens Konstråds inköp minskat de senaste åren har gallerierna drabbats ekonomiskt och konstnärernas möjlighet att visa och marknadsföra sig.

 

  • Enligt företagen är Konstnärsnämndens bidrag för konstnärliga utvecklingsarbeten positiv för konstnärerna och kan jämföras med hur till exempel Vinnova stimulerar teknikutveckling. Myndigheter som ger bidrag till kultursektorn bör inkludera alla, utan hänsyn till organisationsform. Fokus bör ligga på vilka projekt som gangnar branschen. Myndigheter bör inte ge bidrag till skattefinansierade verksamheter utan stimulera fria aktörer.

 

  • Konstnärer bör få ersättning för nerlagd tid vid till exempel föreberedelseperioder inför en offentlig utställning i ett offentligt utställningsrum motsvarande en avtalsenlig lön. När konstnärer får betalt för sitt arbete kan de betala för de tjänster som de behöver, vilket gynnar alla aktörer i branschen.

 

  • När vissa aktörer får möjlighet till bidrag och andra inte snedvrids konkurrensen. Exempel på snedvridning idag är att Konstnärscentrum får bidrag att skapa jobb åt sina konstkonsulter medan privata aktörer utestängs från denna möjlighet, att gallerister står på egna ben medan offentliga konsthallar är skattefinansierade, och så vidare. Som viktiga konstnärspolitiska åtgärder pekade företagen på behovet av att:
    • konstnärerna får betalt (motsvarande avtalsenliga löner) för utfört arbete
    • bidragssystemen inte ska konkurrera med privata verksamheter
    • bidrag till förmedlande verksamheter på bild- och formområdet ska fördelas oberoende av associationsform.

Med på mötet var:

  • Ragna Berlin, VD Konstpool AB
  • Åsa-Viktoria Wihlborg, VD Artplatform AB
  • Göran Blomberg, Claes Eriksson och Helene Larsson från konstnärspolitiska
    utredningen.