Medskick från mötet med Teaterförbundet för scen och film

Den 16 maj träffade utredningen Teaterförbundet för scen och film. Teaterförbundet är ett fackförbund för yrkesverksamma upphovsmän, artister, teknisk och administrativ personal inom svensk scenkonst, film, radio, TV och bio. De organiserar både löntagare och egenföretagare. Den huvudsakliga uppgiften är att i kollektivavtal med arbetsgivarna försäkra medlemmarna så bra löner och anställningsvillkor som möjligt. Förbundet träffar också avtal om upphovsrättsliga ersättningar och bevakar att ersättningarna utbetalas till upphovsmännen. De bedriver även ett aktivt påverkansarbete vad gäller politiska frågor som påverkar medlemmarnas möjlighet att vara verksamma inom respektive yrke. Det gäller såväl frågor inom det kulturpolitiska området som inom arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken och det upphovsrättsliga området.

Teaterförbundets webbplats

Samtalet utgick i vanlig ordning från de frågor utredningen ställer till samtliga intressenter. Några av de medskick vi fick från Teaterförbundet var:

  • Ett viktig steg för ökad trygghet var när tillsvidareanställningar infördes för konstnärlig personal på landets teaterinstitutioner i mitten av 1970-talet. Tidigare hade man som längst haft ettårskontrakt, men nu fick alla som haft engagemang på en institution under tre år en fast anställning det fjärde året. På 1990-talet fanns det inte längre utrymme att tillsvidareanställa fler enligt arbetsgivarparten, och ett arbete påbörjades för att se över de befintliga anställningsformerna. Som en följd av det skapades bland annat Teateralliansen.

 

  • Numera har de flesta teaterinstitutionerna en blandning av anställningsformer för den konstnärliga personalen: fast anställda, personal med två- till femårskontrakt, varav två- och treåriga kontrakt är populärast, samt personal med kortare kontrakt på tre månader, ett halvår eller år. Ett ideal för verksamhetens kontinuitet och förnyelse är att respektive grupp står för en tredjedel vardera av personalstyrkan. Kortare kontrakt har tidigare betytt högre ersättning, men i dag görs även andra tolkningar av avtalet som ibland har inneburit att kortare kontrakt gett mindre ersättning, vilket förbundet är starkt kritiska emot.

 

  • Urholkningen av teaterinstitutionernas ekonomi är det största problemet för förbundets medlemmar. Sedan 1990-talet har flera uppsägningsvågor svept över teater-Sverige. Det har skapat en ekonomisk stress och otrygghet bland den konstnärliga personalen.

 

  • Många av förbundets medlemmar arbetar också inom den fria sektorn. Bristen på uppräkning eller reformmedel inom det fria kulturlivet drabbar både utbudet av den fria scenkonsten och konstnärerna som verkar inom detta område.

 

  • Teatern är i grunden en konstart som bygger på mötet mellan skådepelare och publik i samma rum. Digitaliseringen kan ändå ge nya möjligheter att tillgängliggöra scenkonst, men det kräver att kvaliteten i produktionen upprätthålls och att den ekonomiska ersättningen till den konstnärliga personalen inte försämras. Upphovsrättsersättningarna blir allt viktigare. I viss mån kan digitaliseringen också leda till en breddad arbetsmarknad för skådespelare, inom spelindustrin och ljudboksproduktionen. Inläsning av ljudböcker bör enligt förbundet omfattas av systemet med biblioteksersättning.

 

  • Medlemmarna består av ungefär lika många kvinnor som män. Kvinnorna har generellt sett bättre löneutveckling fram till 40-årsåldern, medan männen har en senare utvecklingskurva som dock räcker längre. Huvuddelen av medlemmarna bor i storstadsregionerna, men det utesluter inte att man ändå arbetar på olika håll i landet. Äldre skådespelare stannar ofta kvar i yrket om det kan. En viktig förändring sedan 1990-talet är att förbundets avtal med fria grupper numera omfattar en pensionsavsättning.

 

  • Konstnärsnämndens olika stöd fungerar enligt förbundet väl och bidragsgivningen sker på ett legitimt och bra sätt. Stöden är särskilt viktiga för frilansare, inte minst långtidsstipendierna. Många konstnärer inom teaterområdet har i jämförelse med konstnärer inom till exempel bildkonstområdet möjlighet till anställningar och därför är ansökningarna till Konstnärsnämnden relativt få från det området. Förbundet har även egen stipendieverksamhet för sina medlemmar. Skådespelare som vill utveckla något område kan också söka forskningsmedel från Stockholms konstnärliga högskola.

 

  •  Socialförsäkringssystemen behöver enligt förbundet anpassas till den verklighet som gäller för bland förbundets medlemmar, som i många fall är frilansare, egna företagare eller kombinatörer.

 

  • Vägen till arbetsmarknaden för unga skådespelare har varken förbättrats eller försämrats. Det är viktigt att tidigt få in en fot på arbetsmarknaden även om det senare kan uppstå luckor. Antalet utbildningsplatser på teaterhögskolorna bör inte dras ner. Kompetensutveckling för personer inom förbundets område är mycket viktig och ett Kulturkraft Sverige, enligt den modell som funnits i regionala Kulturkraft-projekt, skulle därför vara bra. Numera har även teaterområdet auditions, vilket möjliggör för skådespelare att visa upp sina färdigheter inför kommande engagemang.

 

  • Samverkansmodellen har satt ett visst tryck på den regionala kulturpolitiken. Via sina regionråd verkar förbundet för att medlemmarnas intressen ska tas tillvara i de regionala kulturplanerna. I det sammanhanget bör det inte göras en uppdelning mellan de konstnärer som är anställda vid institutioner och de som inte är det.

 

  • Reformen med Skapande skola har enligt förbundet inte tillfallit scenkonsten på det sätt som gäller i det norska system som varit en förebild för den svenska modellen, utan medlen har i första hand använts för barns eget kulturskapande och för pedagoger. Modellen bör förändras så att medlen verkligen går till inköp av föreställningar och dylikt.

 

  • När det gäller andra länders konstnärspolitik pekar förbundet på Norge, Holland, Tyskland, Frankrike, Irland, Danmark och Kanada som exempel på länder med intressanta lösningar.

Med på mötet var:

  • Anna Carlsson, ordförande Teaterförbundet
  • Mika Romanus, förbundsdirektör Teaterförbundet
  • Ann-Christin Nykvist, Göran Blomberg och Helene Larsson från konstnärspolitiska utredningen.