Medskick från Musikförläggarna, Svenska Förläggareföreningen och Svensk Scenkonst

Den 5 oktober 2017 träffade utredningen företrädare för Musikförläggarna, Svenska Förläggare­föreningen och Svensk Scenkonst. De tre organisationerna har det gemensamt att de alla organiserar viktiga intressen med inflytande på konstnärernas villkor. Musikförläggarna är de svenska musik­förlagens branschorganisation. Svenska Förläggareföreningen har motsvarande roll för de svenska bokförlagen, medan Svensk Scenkonst är bransch- och arbetsgivarorganisation för musik-, dans- och teaterområdet. Den senare organiserar alltså ett arbetsgivarintresse i förhållande till konst­närerna på sitt område, vilket inte gäller på samma sätt för de båda förstnämnda organisationerna.

Musikförläggarna representerar cirka 80 musikförlag och 4 000 kataloger inom alla musikgenrer och medlemmarna står för cirka 95 procent av omsättningen i musikbranschen. Svenska Förläggare­föreningen företräder både stora och små förlag, skönlitterära- och fackboksförlag samt barn- och ungdomsboksutgivare och medlemmarna står för cirka 70 procent av omsättningen i bokbranschen. Svensk Scenkonst har för närvarande 107 medlemsorganisationer (2017) inom musik-, teater- och dansområdet som årligen anställer uppskattningsvis drygt 12 000 personer (cirka 7 000 helårsanställda).

Samtalet utgick från de frågor utredningen formulerat, vilka bygger på de frågor som ställs till samtliga intressenter anpassade till detta möte (se nedan). Några av de medskick vi fick som svar på frågorna redovisas här under fyra teman.

Digitaliseringens konsekvenser

  • Musikförläggarna: Musiksektorn har påverkats i grunden av digitaliseringen. Den framtida utvecklingen av musik på den internationella scenen kommer till exempel sannolikt att omfatta Virtual Reality-tekniken. Multinationella företag tittar på den möjligheten. Konsumenternas betalnings­vilja bygger numera huvudsakligen på prenumerationer av streamingtjänster. Genom att betala 1 200 kronor om året till Spotify lägger den vanlige konsumenten i själva verket mer pengar på musik än när denne köpte skivor av vinyl. Den kommersiella delen av musikbranschen har inga problem med att anpassa sig till digitaliseringens förutsättningar. Fördelningssystmet i Spotify gynnas av ungdomars lyssning – de lyssnar på mycket och ofta kort med många ersättningar, medan långa musikaliska verk bara genererar en lyssning och en ersättning. Man kan möjligen tycka att det är mer rättvist i förhållande till hur intäkterna genereras. Svårigheten är att behålla bredden och värna om de smalare aktörerna och genrerna. Det är där de olika stödsystemen måste fungera. STIM har ett fördelningssystem där en nämnd av ämnesexperter gör en omfördelning av en del av intäkterna till sociala, kulturella och utbildningsrelaterade ändamål. Det handlar om icke-sökbara medel som för närvarande i huvudsak tillfaller konstmusiken. Inriktningen på dessa medel är ifrågasatta av andra delar av branschen.

 

  • Förläggareföreningen: För författarna och förlagen (investerarna) handlar utgivningen i grunden om en berättelse. Formen för berättelsens återgivning, i tryckt eller digital form, är inte avgörande. E-boken har en väldigt liten marknad i Sverige, men däremot växer de strömmade ljudböckerna kraftigt, vilket bland annat ökat efterfrågan på skådespelare som kan läsa in böcker för lyssning. Den samlade digitala försäljningen står för högst 10 procent av bokmarknaden. Den högre mervärdes­skatten på digitala böcker jämfört med tryckta spelar en negativ roll för utvecklingen. I Norge har Nationalbiblioteket digitaliserat alla böcker utgivna i Norge från 1600-talet fram till och med år 2000. Man kan inte ladda ner böckerna, däremot streama och göra textsökningar i den gigantiska textmängden. För detta har förlag och författare fått statlig ersättning. Liknande försök görs av Kungliga Biblioteket i Sverige, men utan att det finns motsvarande statliga medel.

 

  • Svensk Scenkonst: Digitaliseringen kan användas för att utveckla scenkonsten på olika sätt. Den består av flera olika delar: Nya konstnärliga uttrycksformer, tekniska metoder att tillgängliggöra scenkonst, marknadsföring av verksamheten i olika kanaler och arkivering och tillgängliggörande av tidigare arkiverat material. Den nya tekniken gör till exempel möjligt att genomföra ett konstnärligt arrangemang där de uppträdande artisterna finns på olika fysiska platser, helt nya typer av scenkonstprojekt enbart producerade för webben, eller inslag i traditionell liveproduktion av exempelvis videodesign. Med digitaliseringen följer även nya möjligheter för distribution av det som redan skapas på institutionerna. Ett exempel är de liveöverföringar som görs till biografer runt om i landet. Ännu finns det dock ingen affärsmodell som kan finansiera dessa överföringar fullt ut. Mervärdeskattesystemet, med olika skattesatser för teater och film, missgynnar också de icke direktsända föreställningarna. Inget tyder emellertid på att digitala sändningar skulle konkurrera ut liveupplevelser, snarare tvärtom.
Flera män och kvinnors itter runt ett mötesbord och samtalar.
Eric Hasselqvist, Mikaela Zabrodsky och Maria Sundling Grundtman.

Andra förändringar på marknaden och i branschen

  • Musikförläggarna: Den musik som spelas numera är inte alltid utgiven på ett förlag. Många yngre vill inte binda sig vid ett förlag utan tar sig fram på andra vägar. Förekomsten av managers som representerar artisten i förhållande till förlagen ökar också. Intäktsströmmarna har förändrats, från sålda exemplar till en mer flytande intäktsperiod som kan variera över tid. Det finns vidare en brist på mellanstora spelplatser för olika genrer. Branschen domineras av stora globalt ägda företag, medan de mellanstora förlagen försvinner. Samtidigt blir det allt svårare att upprätthålla en artistkarriär över tid. Kraven och förväntningarna på nya förmågor växlar snabbt.

 

  • Förläggareföreningen: Förekomsten av litterära agenter är en relativt ny företeelse som bland annat medfört att författarnas lojalitet med ett och samma förlag minskar. Det mellanskikt i bokutgivningen, med romanförfattare som är framgångsrika utan att vara uttalat kommersiella och med en upplaga på mellan 3 000 och 5 000 har inte helt försvunnit. Läget är dock tufft för både förlag och författare, inte minst på grund av olika mellanhänder som konkurrerar om intäkterna. Varje förlag förutsätter några bästsäljare som skapar ett överskott, för att gå runt ekonomiskt.

 

  • Svensk Scenkonst: Det som betraktas som konstnärliga yrken inom scenkonsten har förändrats en hel del på några decennier. Det som tidigare var betraktat som en teknisk profession, till exempel belysningstekniker, är i dag till viss del konstnärliga professioner i form av ljusdesigner eller videodesigner. En annan viktig förändring är de ökade kraven från de offentliga uppdragsgivarna på ökad tillgänglighet, som förstärkts i och med de möjligheter som digitaliseringen innebär. Detta är inte i första hand fråga om en kommersiell verksamhet inom scenkonstbranschen.

Statliga stöd, regionalisering och exempel från andra länder

  • Musikförläggarna: De är relativt få statliga stöd som är riktade till musiken förutom fonogramstöd och stöd från Musikverket. Ett exempel är det begränsade stödet till svensk musikexport, vilket kan jämföras med det betydligt frikostigare stödet till musikexport som finns i Finland. På musikområdet finns det också ett stort behov av lokaler i hela landet för övning och framföranden. Kultursamverkansmodellen har inte lett till någon påtaglig förbättring på det området. Det finns dock bra exempel på lokala musikinitiativ som skapats på olika platser i landet. Ett exempel är BD Pop i Luleå, som är ett aktiebolag som ägs av kommunerna i Boden, Piteå och Luleå och som är en reaktion på att alla musiker känner att de måste flytta till Stockholm. Med en lokal katalysator främjas talangutvecklingen på orten.

 

  • Förläggareföreningen: Det statliga litteraturstödet har stor betydelse för förlagen, men stödet har inte räknats upp på många år. Författarna får i stort sett alltid ett förskott per verk från förlagen, oavsett av om det handlar om en tryckt eller digital bok, och det är bara cirka ett verk av tio som går ihop sig ekonomiskt för förlagen. Det norska litteraturstödet är ett ideal, inte minst genom den betydligt större ekonomiska ram som man sätter av för sina insatser på litteraturområdet. Kultursamverkansmodellen och kulturpolitikens regionalisering berör däremot inte förlagen på något påtagligt sätt.

 

  • Svensk Scenkonst: De statliga anslagen till scenkonstinstitutionerna både utanför och inom kultursamverkansmodellen urholkas kontinuerligt genom att anslagen inte följer kostnadsökningarna, vilket även framgår av analyser genomförda av Myndigheten för kulturanalys. Det påverkar i förlängningen förutsättningarna för konstnärerna att få arbetstillfällen. De statliga insatserna präglas av en ökad projektifiering och minskad långsiktighet. Ett exempel är de särskilda medel som frigjordes vid pensionsreformen 2015 för kvalitetsförstärkande insatser som avdelats inom ramen för bland annat kultursamverkansmodellen och som fördelas årsvis i stället för att vara en del av grundfinansieringen. Den mer kortsiktiga finansieringen ökar arbetsgivarnas behov av att anställa på kortare tid, eller anlita uppdragstagare, istället för på långtidskontrakt eller tillvsidare. Detta minskar möjligheten att skapa stabila konstnärliga relationer, och ger även minskad ekonomisk förutsägbarhet och trygghet för konstnärerna. Samverkansmodellen sjösattes när det fanns planer på att dela in Sverige i storregioner, men i och med att det inte har blivit så bör modellen utväderas i grunden.

 

Förutsättningar för olika grupper

  • Musikförläggarna: Det finns ett starkt tryck på förändringar i musikbranschen för att få fram fler kvinnor som låtskrivare och producenter och för att ta tillvara kompetensen hos utrikes födda. Bara sju procent av de låtskrivare som tjänar mest i Sverige är kvinnor. Musikförläggarna bedriver olika projekt för att få en bättre representation, till exempel genom jämställdhetsutbildningar för medlemsförlagen. Yngre medarbetare ifrågasätter också de positioner som äldre företrädare har.

 

  • Förläggareföreningen: På litteraturområdet är det i första hand innehållet i berättelserna som är avgörande.

 

  • Svensk Scenkonst: Sångare, dansare och musiker agerar på en internationell marknad och rekryteras till svenska scener från hela världen. I dessa grupper finns det en god spridning avseende kvinnor och män respektive inrikes och utrikes födda. Bland skådepelare, regissörer och scenografer går det däremot långsammare, men större mångfald märks i yngre generationer. För vissa konstnärliga yrkesgrupper är det nödvändigt att byta yrke vid en lägre ålder, andra kan verka långt efter 65-årsåldern. Arbetsgivarna i scenonstbranschen tar ett ökat ansvar för detta. Sedan 2015 finns ett unikt omställningsstöd för dansare,  sångare och musiker som även omfattar visstidsanställda och som finansierar betald omställning i upp till tre år, Detta kan också bidra till nödvändiga förändringar av sammansättningen av personalstyrkan hos berörda arbetsgivare.

De frågor som var inriktade på Musikförläggarna, Svenska Förläggareföreningen och Svensk Scenkonst var följande:

Det är tjugo år sedan det togs ett helhetsgrepp om den statliga konstnärspolitiken och utredningen ska ge bland annat ge uppdaterad nulägesbild av konstnärernas förutsättningar att verka professionellt.

  • Hur har dessa förutsättningar för konstnärerna förändrats, sett från era ”arbetsgivar”-perspektiv?
  • Hur har ”arbetsgivar”-rollen förändrats i förhållande till konstnärerna på era resp. konstområden?
  • Hur har digitaliseringen påverkat förutsättningarna för konstnärerna resp. er?
  • Hur skiljer sig de konstnärliga förutsättningarna för kvinnor och män, inrikes och utrikes födda, unga och gamla på era respektive områden?

Utredningen ska formulera en modern, jämlik och flexibel stödordning för konstnärspolitiken. Utredningen ska även analysera förutsättningarna för konstnärlig yrkesverksamhet i hela landet.

  • Finns det något som talar för att betydelsen av de nuvarande konstnärspolitiska stöden, fördelade av Konstnärsnämnden och Författarfonden, har förändrats till det bättre eller sämre?
  • Vilken betydelse har andra kulturpolitiska stöd, – fördelade av bland annat Kulturrådet till scenkonstinstitutioner, litteratur och musik – för konstnärerna?
  • Hur har kultursamverkansmodellen påverkat förutsättningarna för konstnärlig yrkesverksamhet i hela landet?
  • Vilken betydelse har satsningen på kulturella och kreativa näringar haft på era resp. områden?
  • Vilken skulle vara den viktigaste åtgärden utredningen kan föreslå?

Med på mötet var:

  • Elisabet Widlund, VD Musikförläggarna
  • Eric Hasselqvist, Ordförande Musikförläggarna
  • Mikaela Zabrodsky, Jurist Svenska Förläggareföreningen
  • Mikael Brännvall, VD Svensk Scenkonst
  • Maria Sundling Grundtman, Förhandlingschef Svensk Scenkonst
  • Ann-Christin Nykvist, Göran Blomberg, Anna Eineborg, Claes Eriksson och Helene Larsson från konstnärspolitiska utredningen.