Medskick från Musikverket

Den 21 september 2017 träffade utredningen Musikverket. Myndigheten har till uppgift att främja ett varierat musikaliskt utbud i hela landet som är präglat av konstnärlig förnyelse och hög kvalitet, och främja utvecklingen av ett professionellt musikliv.

Inom ramen för myndighetens verksamhet ryms flera delar, däribland Scenkonstmuseet och ett konstnärligt råd – Plattformen för musik – som prövar frågor om statsbidrag till musiklivet. För den senare uppgiften har regeringen avsatt minst 25 miljoner kronor årligen i myndighetens ramanslag. Enligt en nyligen genomförd förändring är myndighetens chef inte längre ordförande i Plattformen utan det ska vara en extern person som utses av regeringen.

Samtalet utgick från de frågor utredningen ställer till samtliga intressenter och därtill några frågor som är mer specifikt inriktade på verksamheten vid Musikverket (se nedan). Några av de medskick vi fick från mötet var:

  • I och med nedläggningen av Rikskonserter, vars uppgifter delvis övertagits av Musikverket, går det statliga stödet som fördelas av Plattformen helt och hållet till det fria musiklivet. Rikskonserter kunde fungera som ett stöd för musiker att nå ut till publik, men Musikverket ska varken ikläda sig en producentroll eller initiera egna projekt.

 

  • Det statliga stödet ska lämnas till samverkansprojekt, där åtminstone en aktör ska finnas inom musiklivet. Oftast sker samverkan inom musikområdet, men det finns även exempel på hur stöd lämnats till samverkan med andra konstformer. Verksamhetsstöd och till exempel turnéstöd till enskilda aktörer på musikområdet fördelas däremot av Statens kulturråd, medan stöd till enskilda musiker fördelas av Konstnärsnämnden. Musikverkets bedömning är att uppdragen för de tre myndigheterna kompletterar varandra och myndigheterna träffas flera gånger per år för erfarenhetsutbyten.

 

  • Många konstnärer på musikområdet förväntas vara egna företagare för att få uppdrag, men de prioriterar inte alltid att betala sociala avgifter på sina inkomster, vilket kan leda till problem senare i livet. Upphovsrättsliga ersättningar är inte heller pensionsgrundande. En annan viktig förändring är den ökade projektifieringen i samhället generellt och i de kulturpolitiska bidragssystemen.

 

  • I och med digitaliseringen har produktionsförhållandena förändrats kraftigt. Gränsen mellan proffs och amatörer har blivit mindre tydlig. En central fråga för en musiker i dag är hur man ska synas i det stora flödet av musik, hur man ska få uppmärksamhet och nå sin målgrupp. Samtidigt har konsumenternas betalningsvilja minskat och musikernas ersättningar från till exempel Spotify, Youtube och iTunes är mycket låga. Många artister har egna skivbolag och egen distribution. Radiospelningar är fortfarande en viktig inkomstkälla.

 

  • Vissa traditionellt viktiga aktörer på musikområdet har i det närmaste försvunnit. Det gäller till exempel studieförbunden som tidigare var betydelsefulla arrangörer av professionella musikevenemang. Behovet av mellanhänder (producenter, agenter, etcetera.) finns dock kvar och delvis har luckan fyllts av privata företag som erbjuder hjälp. Det finns ett stort behov av institutioner eller liknande som kan utbilda om rättigheter eller som kan bidra till att strukturera till exempel konsertturnéer.

 

  • Regionerna i landet prioriterar medlen till musiken inom kultursamverkansmodellen på olika sätt, vilket kan behöva ses över. Vissa använder i huvudsak resurserna till fasta ensembler, medan andra sprider pengarna till fler aktörer. Musiker har påtalat att det saknas medelstora arenor i landet, liksom att det finns behov av mindre bidragsbelopp för att pröva idéer innan de är klara att förverkligas. Det finns också ett behov av strategiska insatser för mindre etablerade musikgenrer, till exempel pop, att framföra sina verk.

 

  • Musikverket har prioriterat en jämställdhetsintegrering av verksamheten och det kommer bland annat till uttryck i myndighetens arrangemang och utbildningar. Kvinnliga tonsättare, som kan vara mindre kända, lyfts till exempel fram vid digitaliseringen av arkiv och bibliotek.

 

De frågor som var inriktade på Musikverket var följande:

  • Hur arbetar Musikverket med statsbidraget till musiklivet och andra delar av verksamheten som är inriktade på att främja ett varierat musikaliskt utbud i hela landet? Och vilka resultat kan identifieras?
  • Vilka är de största utmaningarna och problemen för konstnärerna på musikområdet, generellt och jämfört med andra konstområden?
  • Hur samarbetar Musikverket med andra myndigheter, inom kulturpolitiken och inom andra områden?
  • Vilken roll bör Musikverkets nuvarande stöd och främjandeinsatser spela i en framtida konstnärspolitik?

 

Med på mötet var:

  • Gerhard Kunosson, st.f. generaldirektör, Musikverket, Dan Lundberg, överbibliotekarie/arkivchef och st.f. chef för Musikplattformen, Musikverket
  • Ann-Christin Nykvist, Göran Blomberg, Anna Eineborg och Helene Larsson från konstnärspolitiska utredningen.