Medskick från scenkonstallianserna

Den 9 maj träffade utredningen verksamhetsledarna för Teateralliansen, Dansalliansen och Musikalliansen. De tre scenkonstallianserna erbjuder en grundanställning för frilansande konstnärer/utövare inom respektive område. De anställda skådespelarna, dansarna och musikerna tar tjänstledigt från respektive scenkonstallians när de arbetar och återvänder mellan sina olika uppdrag.

Scenkonstallianserna drivs i aktiebolagsform och ägs av respektive berörda arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer samt Trygghetsrådet TRS. Verksamheterna finansieras genom ett statligt bidrag som 2017 uppgår till 81,8 miljoner kronor. För närvarande är cirka 400 skådespelare, dansare och musiker anställda inom scenkonstallianserna.

Samtalet utgick i vanlig ordning från de frågor utredningen ställer till samtliga intressenter (se länk), kompletterade med frågor inriktade på scenkonstalliansernas verksamhet (se längst ner). Några av de medskick vi fick från de tre allianserna var:

  • Scenkonstallianserna, som inrättades mellan 1999 och 2008, är en unik svensk anställningsmodell för kulturutövare som har bidragit till att öka den ekonomiska och sociala tryggheten i berörda konstnärsgrupper samt stimulerat till konstnärlig utveckling och rörlighet inom konstområdena. Verksamheterna styrs av särskilda kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter inom respektive område.
  • Som självständiga aktiebolag är det ägarna och styrelserna som sätter ramarna för verksamheterna i scenkonstallianserna, medan de dagliga verksamheterna leds av verksamhetsledare. Den politiska styrningen av det årliga bidraget är begränsat. Sedan ett par år tillbaka redovisar allianserna sina verksamheter till både Kulturrådet och Kulturdepartementet.
  • Målet för scenkonstallianserna är att kunna anställa så många frilansande utövare som möjligt, vilket har ett direkt samband med nivån på den statliga finansieringen. Perioderna mellan uppdragen, då konstnärerna är i tjänst hos scenkonstallianserna, ska vara så korta som möjligt för att öka verkningsgraden på de statlig bidragen.
  • Villkoren för att bli anställd i scenkonstallianserna är högt ställda och bygger på mångårig yrkesförankring i branschen. Utfallet vad gäller de anställdas kön, ålder och bostadsort är därför en spegling av läget i respektive sektor. På musik- och teaterområdet är det en smärre övervikt av män, medan det är en smärre övervikt av kvinnor på dansområdet. Medelåldern är relativt hög. Den absoluta merparten av de anställda bor i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö men de arbetar över hela landet och utomlands.
  • Kontraktstiderna för frilansande skådespelare, dansare och musiker har generellt sett blivit kortare. Antalet tillsvidareanställda inom områdena har totalt sett minskat under senare år, medan antalet visstidsanställda har ökat. Frilansande konstnärer blir allt oftare engagerade som uppdragstagare snarare än arbetstagare. Antalet arbetstillfällen har ökat, men det har även antalet aktiva konstnärer.
  • För scenkonstalliansernas anställda, som vanligtvis uppträder live, har digitaliseringen inte fått någon dramatisk effekt när det gäller möjligheten att få uppdrag och ersättning för dessa.
  • Samtliga scenkonstallianser bedriver kompetensutveckling för de anställda men även för frilansare som inte har en anställning inom scenkonstallianserna. Aktiviteterna är främst till för fördjupning och breddning av konstnärskapet samt för att stärka dem i deras yrkesutövning. På teater- och dansområdet har allianserna även förmedlingsverksamhet, på musikområdet har fokus legat på seminarieverksamhet. Samarbeten förekommer med centrumbildningarna på respektive område, men även med många andra aktörer på kulturområdet

 Med på mötet var:

  • Suzanna Carlsson, verksamhetsledare, Dansalliansen
  • Ulla Lidholm, verksamhetsledare, Teateralliansen
  • Bo Rydberg, verksamhetsledare, Musikalliansen
  • Göran Blomberg och Helene Larsson från konstnärspolitiska utredningen.

De frågor som specifikt gällde allianserna var följande:

De tre scenkonstallianserna har kommit till i tur och ordning sedan slutet av 1990-talet: Teateralliansen 1999, Dansalliansen 2006 och Musikalliansen 2008; det är Statens kulturråd som hanterar det statliga stödet till allianserna.

  • Hur har verksamheterna vid allianserna utvecklats sedan de startades och vilka är de största utmaningarna i dag?
  • Statens uppföljning och styrning av stödet till allianserna har varit begränsat – vilka för- och nackdelar finns med det?
  • Vilken plats bör allianserna ha i den framtida konstnärspolitiken?