Medskick från Statens konstråd

Den 13 juni träffade utredningen Statens konstråd. Myndighetens uppgift är att verka för att konsten blir ett naturligt och framträdande inslag i samhällsmiljön. Det sker genom att Konstrådet beställer platsspecifika, permanenta eller tillfälliga, konstverk för offentliga miljöer, köper in lösa konstverk vid utställningar eller direkt från konstnärer, för placering i statliga myndigheter samt engagerar konstnärer i stadsutvecklingsprojekt. Vidare ska Konstrådet sprida kunskap och erfarenheter till andra aktörer i Sverige om konsten i den offentliga miljön.

Samtalet utgick från de frågor utredningen ställer till samtliga intressenter, med tonvikt på den modell för inköp och beställning av konst som myndigheten använder.

Några av de medskick vi fick från Konstrådet var:

  • En viktig förändring i bildkonstnärernas förutsättningar att verka professionellt är att Konstrådets inköp av lös konst har minskat under en följd av år. Statsanslaget för den konstnärliga gestaltningen av den gemensamma miljön, ofta benämnt som förvärvsanslaget, uppgår till 32,9 miljoner kronor, varav myndigheten under 2016 köpt in lös konst för cirka 3 miljoner kronor. Förvärvsanslaget minskades 2007 med 3,1 miljoner kronor till 33,1 miljoner kronor. Anslaget har därefter på tio år minskats med ytterligare 156 000 kronor och uppgår 2017 alltså till 32,9 miljoner kronor. Ingen uppräkning har skett av anslaget vilket enligt myndigheten i dag väsentligt begränsar utrymmet för konstprojekt.

 

  • Beslut om inköp av lös konst bygger på Konstrådets professionella bedömningar och köpen görs i många fall direkt från konstnären, men även från gallerier. Myndigheten vinnlägger sig om att inköpen ska spridas till många olika konstnärer, med olika inriktningar, förutsättningar och bosättning.

 

  • Det är Konstrådets bedömning att tillämpningen av den s.k. 1-procentsregeln för konstnärlig gestaltning av offentliga byggnader har ökat på regional och kommunal nivå, som en följd av ökat byggande. Även de statliga investeringarna i infrastruktur, och kostnaderna för den konstnärliga gestaltningen av dessa, har ökat. Totalt sett finns det därför mer pengar i samhället för beställd konst till den offentliga miljön, jämfört med situationen för tjugo år sedan.

 

  • När Konstrådet genomför konstnärliga projekt för offentliga byggnader och miljöer tillsätts en projektledare vid myndigheten. Projektledaren arbetar i nära samarbete med fastighetsägaren och med den samrådsgrupp som också skapas vid myndigheten. Samrådsgruppen – som rymmer nyckelpersoner som arkitekter, ingenjörer och kommande brukare – bedömer förutsättningarna för den aktuella konstnärliga gestaltningen. Med den utgångspunkten bjuds en, ibland flera, konstnärer in att lämna skissförslag. Det är därefter Konstrådet som beslutar, på basis av samrådsgruppens godkännande, om konstnären ska få en beställning på att utföra konstverket enligt förslaget. Det färdiga konstverket överlämnas till fastighetsägaren. Konstrådets process vid konstnärliga uppdrag beskrivs i Konstnärsnämndens rapport ”Ingen regel utan undantag” (2013).

 

  • När Konstrådet driver ett permanent gestaltningsprojekt finansieras normalt sett projektledarens och konstnärens arbete samt produktionen av konstverket av myndighetens förvärvsanslag. Fastighetsägaren bekostar i regel montering av konstverket och ev. markarbeten. Budgeten för ett sådant projekt är oftast i storleksordningen 500 000 kronor, men kan i vissa fall ligga på över en miljon kronor. Konstrådets beställer i storleksordningen 8-10 permanenta konstverk per år men skulle med en större budgetram kunna genomföra fler sådana gestaltningsprojekt.

 

  • Beställningsverksamheten utförs enligt Konstrådet i linje med Lagen om offentlig upphandling (LOU). Lagen stadgar att en upphandlande myndighet kan använda ett förhandlat förfarande (direktupphandling) utan föregående annonsering (öppen utlysning) när syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation. Den samrådsgrupp som tillsatts i projektet borgar för att ett sakkunnigt beslut kan fattas. Myndighetens beslut överklagas regelmässigt till Förvaltningsdomstolen som dock i samtliga fall har fastslagit att Konstrådet agerar i enlighet med LOU. I sina överväganden utgår domstolen främst från två prejudicerande domstolsbeslut i f.d. Regeringsrätten gällande upphandlingar av konst i Uppsala (1595-06) respektive Göteborg (8272-08).

 

  • Enligt Konstrådet har den direktupphandling som myndigheten använder för beställningar av konst flera fördelar jämfört med en ordning där öppna utlysningar används. Det är t.ex. lättare att prioritera unga, oprövade konstnärer vid direktupphandlingar, flera projekt kan samordnas på ett annat sätt än vid öppna utlysningar. De administrativa kostnaderna vid öppna utlysningar är betydligt större, vilket blir en stor belastning på en verksamhet som genomför ett så stort antal beställningar som Konstrådet. Beställningsverksamheten kan enligt myndigheten jämställas med verksamheten vid en konstinstitution. Projektledarna är högt kvalificerade att bedöma konstnärlig kvalitet och motsvarar konstinstitutionernas curatorer.

 

  • Att många kommuner och regioner trots allt väljer att använda sig av öppna utlysningar vid beställningar av konst beror enligt Konstrådet ofta på en osäkerhet från beställarnas sida att göra formellt fel. Samtidigt finns det hos många offentliga beställare inte den nödvändiga kompetensen för att bedöma den konstnärliga kvaliteten hos de bidrag som kommer in via en öppen utlysning. Med ökade resurser till myndigheten skulle Konstrådet kunna erbjuda en viktig kompetenshöjning hos de processledare som arbetar med beställning av bildkonst i kommunala miljöer.

 

  • Finns det någon lucka i det nuvarande statliga stödet till bildkonst och bildkonstnärer? Enligt Konstrådet saknas det ett stöd som riktas till frilansande konstaktörer runt om i landet. Det kan handla om kollektiv eller fria curatorer som bjuder in konstnärer till olika projekt. Dessa aktörer har i dag inga möjligheter till stöd vare sig från Konstnärsnämnden eller Kulturrådet.

 

Med på mötet var:

  • Magdalena Malm, direktör, Konstrådet
  • Henrik Orrje, administrativ chef, Konstrådet
  • Göran Blomberg, Claes Eriksson och Helene Larsson från konstnärspolitiska utredningen